Visst har vi råd med ett värdigt liv för gamla och sjuka. Visst har vi råd med en bra förskola och skola för alla med tillräckligt med personal.
Visst har vi råd med en bra kommunal service. Visst har vi råd med bra kommunikationer oavsett bostadsort i kommunen. Visst har vi råd med bra drogfri ungdomsverksamhet. Visst har vi råd med bibliotek och kultur. Rösta inte bort den generella välfärden till förmån för privata lösningar, avgiftsbeläggningar och utförsäljningar!
Mohammad Sabur
Vänsterpartiet i Östhammar
Riksdagskandidat för Uppsala län
Lördag 12 augusti deltog vi tillsammans med Cheru från Stockholm i en etiopisk familje- sportfestival i Hallunda med bokbord för Vänstern. Festivalen vände sig till etiopier i hela Sverige, ja, även från Norge och Danmark kom det några.
Detta var ett ypperligt tillfälle att propagera för vårt partiprogram och vår ideologi under lättsamma förhållanden. Av slentrian röstar många på socialdemokraterna eftersom de är stora och har tillgång till ekonomiska resurser att komma ut till olika invandrargrupper. Det gäller då att förklara vem som verkligen gör någonting i flykting- och invandrarfrågor, vem som jobbar mot segregationen och för internationell solidaritet. Vi hade med oss Kalle Larsson interpellation i riksdagen, där han pressade dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och regeringen angående förtrycket i Etiopien. Vänstern är faktiskt det enda parti som tagit upp frågan om situationen i Etiopien till debatt. Det verkade som om många etiopier kommer att rösta på vänstern och många var intresserade av vänsterns valmaterial. Socialdemokraterna var även representerade på festivalen, vi talade med deras representant och han höll med om att sossarna svikit i i flyktingfrågan, men menade att det beror på att sossarna har helhetsperspektiv och därmed större ansvar. Mycket konstig, anpassad och feg argumentation!
Vi är glada över att vi blev inbjudna till festivalen, vi fick många bra kontakter och samtal.
Mohammad Sabur och Ingeborg Sevastik,
Östhammars vänsterparti
Vid en politisk debatt i Missionskyrkan 4 sept. kom frågan om två tredjedelssamhället upp från borgerligt håll. Då vill jag framhålla att alla människor måste börja hos sig själva för att få en förändring och ompröva det egna priviligierade västerländska liv som vi lever.
Det kräver en omställning , att man själv delar med sig av sitt överflöd och att man aktivt söker upp utsatta grupper och solidariserar sig med dem. När de som har på djupet verkligen ser och förstår dem som inte har , först då kan en förändring i samhället börja. Det får inte bara stanna vid vackra ord och analyser utan handling . Vi har alla ett ansvar och solidaritet är inte ett honnörsord att pryda sig med, det innebär ställningstaganden och ett hårt arbete varje dag . Vi vill ha rättvisa i Sverige och världen. Mänskliga rättigheter angår oss alla.