Vi sitter som inbjudna åhörare bänkade i det storslagna Oslo Rådhus och väntar på att ceremonin ska börja. Doktor Yunus och låntagarkvinnorna som följt med honom kommer in och går fram till podiet.

UTDELNINGEN AV NOBELS FREDPRIS I OSLO 10.12.2006

TILL DOKTOR MOHAMMAD YUNUS BANGLADESH OCH

GRAMEEN BANK /BYBANKEN/ BANGLADESH ELLER

VÄRLDENS FATTIGA KVINNOR I CENTRUM

Vi sitter som inbjudna åhörare bänkade i  det storslagna Oslo Rådhus och väntar på att ceremonin ska börja. Doktor Yunus och låntagarkvinnorna som följt med honom kommer in och går fram till podiet. De sprider en stark känsla omkring sig och Mohammad Yunus har en stark personlig utstrålning av äkta värme och inre styrka. Ordföranden i Norska Nobelkommittéen håller ett mycket fint tal, där han bl.a. säger att den kristna världen och den muslimska världen måste mötas och att vi i väst måste börja lyssna på den muslimska världen. För det får han starka applåder. Priset delas högtidligen ut till kvinnorna som representerar Grameen Bank, f.d. extremt fattiga kvinnor som nu har fått komma ut på en lång resa till ett kallt land beläget långt borta från hemlandet. Doktor Yunus får sitt pris , sedan håller han sitt fina tal. Alla är mycket tagna och han får många applåder under talets gång. Bl.a. talar han om den fruktansvärda fattigdomen i världen, att den är en skam och måste utrotas och hamna på museum, så att vara barnbarn kan se den där istället för i verkligheten.  Likaväl som vi har kunnat utrota slaveriet och vissa sjukdomar, kan åka till månen ( han syftade på Fuglesang, som var aktuell då) borde vi omgående kunna utrota fattigdomen. Han betonade att fattigdomen inte är orsakad av de fattiga själva, utan orsakas av de system som råder i samhället och att detta måste vi ändra på. Han jämförde fattiga människor med bonsai träd, som vi sätter i en kruka med begränsade livsmöjligheter och som vi beskär hårt och inte tillåter att växa av sin egen kraft. De utgår från samma frön och kärnor som stora kraftiga träd i skogen , men de begränsas och förminskas  medvetet  av oss.  En fattig människa har inga rättigheter oavsett vad regeringar och makthavare undertecknar för dokument eller hur de uttalar sig.

 Själv såg han den värsta fattigdomen i sitt hemland Bangladesh 1974, då det var svår hungersnöd, människor dog av brist på mat, överallt såg man uthungrade människor och lik. Då insåg han att han inte kunde fortsätta sin akademiska undervisning om olika ekonomiska teorier utan han måste själv göra något konkret för att hjälpa dem han kunde. Han gick med några elever runt i en närliggande by , intervjuade befolkningen och fick inblick i deras brist på pengar, deras beroende av penningutlånare, som tog så höga räntor att de aldrig blev fria. Så föddes och utvecklades efter hand tanken till och skapandet av Grameen Bank som betyder bybanken. Mohammad Yunus började i liten skala med lån ur egen ficka, hårt motarbetad och misstrodd, men han var envis och stod på sig och nu har idén med mikrokreditlån/smålån blivit ett begrepp och finns över hela världen, t.ex. i Nordnorge, Bolivia och många länder i Afrika.

Mohammad Yunus gav även skarp kritik till Telenor som inte släpper sin aktieandel i Grameen Phone till gräsrotskvinnorna i Bangladesh. Han är överhuvudtaget kritisk till hjälp och bistånd som går över huvudet på de berörda och där pengar ofta hamnar i fel fickor. Han har en stark tro till fattiga kvinnor ute i de avlägsna byarna , han vet att de är starka och kapabla till mycket bara de får uppmuntran och självförtroende. De kvinnor han hämtat med sig från Bangladesh visade tydligt hur rätt han har. Applåderna för dessa värdiga fredspristagare ville aldrig ta slut och det kändes enormt starkt att få vara med om detta, eftersom" fattigdom är den värsta form av våld mot människor "enligt M.K. Gandhi.

En bengalisk dansgrupp underhöll med dans, musik och sång och det var något alldeles extra och nytt  för Oslo rådhus, det kunde man förstå av de varma applåderna. Rådhussalen var fylld till sista platsen, en del var stolta bangladeshier hitresta och inbjudna. 

Det var värdiga pristagare som vill kämpa för en fredligare värld och allas rätt till ett liv utan fattigdom.Det var en dag med fina innehållsrika tal, inte bara meningslösa ord ,  och en upplevelse som vi aldrig glömmer och som ger oss vanliga gräsrötter kraft att fortsätta vårt arbete.

Mohammad Sabur, Östhammar och Ingeborg Sevastik, Östhammar. 20070114.

Uppdaterades: 01 mar 2007